Tankar är bara tankar

God kväll allesammans!

Ledsen att jag inte bloggat förens i dag...
I går begav jag mig som sagt till stockholm och spenderade kvällen med att mysa framför tvn med hela familjen här i lilla vega och efter en stor god middag blev det chokladmousse till efterätt, supermumsigt!
Här i stockholm var det 22 minus i morse (!?) och snövallarna längs vägarna vilka plogbilarna plogat upp är drygt en meter. Så det är knappt att vissa brevlådor syns för all snö... Så här mycket snö har jag inte upplevt i mitt 17-åriga liv!

I dag har jag bara tagit det lugnt, varit på en liten vinterpromenad med min käre far och slappat framför tv:n med godis ... Självklart har jag och tindra busat också. Vi har haft maskerad bland annat. Min lilla syster har växt alldeles för fort. Hon får gärna stanna där hon är nu! Förresten så fick jag frukost på sängen i morse av min lilla prinsessa..

Det har vart mycket tankar i dag. Tankar på hur "fin" jag var när jag var smalare och hur mycket mer behövd jag kände mig då. Men jag vet att det är fel att ens låta dom tankarna komma i närheten av mig längre.

Jag är fin nu också.. Jag får ljuga om det tills jag tror på det själv..

Även fast jag mår bättre nu behöver jag minst lika mycket uppmärksamhet som jag fick när jag var som djupast i min bulimi.. Jag behöver beröm för att jag är stark och tar mig ut från den här skiten var dag som går, likaväl som jag fick beröm när jag kämpade för att sluta kräkas t.ex.

Saknar dagis och handbollen, det är verkligen jag! Jag saknar att träna,,, jag vill verkligen komma igång med någonting så min kropp mår bättre. För gissa OM det märks när jag inte tränar!

TILL ALLA SOM VILL KOMMA UR SIN SJUKDOM: Tro inte att banta till din idealvikt är det bästa, du kommer bara längre in i sjukdomen. Ju mer du lyssnar på vad tankarna säger åt dig ju mer ska du kämpa imot! Ät ofta och regelbundet och våga kasta ut vågen. Det sämsta du kan göra är att gå efter detox/bantningskur eller inte äta alls. Ät, strunta i vågen det är bara siffror och våga våga våga kämpa...

Dax för sängen snart... I morrn blir det buss hem .. 14.45-21.00 sitter jag på bussen så stör gärna.. :)

Kram på er.. DET ÄR INSIDAN SOM RÄKNAS!!

// Bulimiflickan

Lat, men knappast ensam om det..

Okej.. here we go!
I morgon drar jag som sagt till min far, syster och plastmamma i stockholm. Hoppas det blir en mysig helg. Får inte glömma allt jag köpt i thailand till dem i julklapp!! Förhoppningsvis så ska jag och Tindra (lillasyrran, 7 år) gå på bio, alvin 3 eller det regnar köttbullar står fast som förslag. Flyget går i morgon fredag 17.30 från landvetter.

Blir troligen buss hem på söndag så stör mer än gärna på telefonen efter klockan 15 :)

Dagen har varit hyfsat bra.. Tjockisdag (igen!!??) på dagis och mer mat å godis blir det.. Fick ta vilan i dag på dagis vilket var mysigt! Älskar småbarnen!!

Hade en sjuk dröm i natt, där vikten 77 kg (!?) kom upp på vågen när jag vägde mig i drömmen.. Snacka om ätstörningsdrömmar jagf har ;S Usch! Känner mig jättefet i dag också... BLÄÄ!

Jag har kommit fram till att vissa klädesplagg triggar mig till att vilja gå ner i vikt för att dem inte passar eller sitter på fel sätt.. Tex mina jeans i storlek 29.. Jag kan ha storlek 28 (nu iaf tills ja går upp ännu mer :/) Sätter jag på mig mina stl 29 jeans och dom sitter perfekt så blir jag heldeppig eftersom dom passade perfekt när jag inte hade gått ner någonting. Så var försiktiga ni som vet med er att ni har samma problem.. Kläder ska ju faktiskt passa kroppen.. Kropen ska INTE passa i kläderna!

Var på biblioteket i kba i dag också och lånade "Bulimi-Emma" och "Trösta mig aldrig med en karamell".. Typiska bulimiböcker.. men det är ändå en lättnad att läsa dom på så asätt att jag inte känner mig lika ensam. DET FINNS FLER ÄN JAG.

Jag vill ha bebiiis.. Tänk vad med kärlek du ger och får, barn är och kommer alltid ligga mig varmt om hjärtat (L) ( Detta diskuterade jag och Kajsa på en fika på karma i går.. Tack kajsa! )

Jag börjar bli riktigt sugen på handboll igen.. Men vilket lag skulle passa mig; vilken position ska jag spela på och vad säöger hjärnan om träning nu med tanke på att det var ett tag sedan.

JAG HAR BLIVIT SÅ LAT!!!

Nu vet jag Inte om jag har så mycket mer att skriva.. Man blir som man umgås... Livet är som en påse godis, du vet aldrig hur nästa bit ska smaka.

Usch för att komma hem efter en bra dag på dagis... På dagis trivs jag som fisken i vattnet och jag vet att det är med barn jag ska jobba i framtiden för det är där mitt hjärta hör hemma.

Ha en Trevlig kväll alla vänner och tack för att ni förgyller mitt liv mer å mer för var dag som går... Underbara människor..:)

// Bulimiflickan

Sorry för gårdagens "tomma" inlägg... trött som bara den somnade jag ifrån datorn och bloggen...
I dag ska jag skriva ett extra långt.. men först ska jag ringa min far, åker till stockholm i morgon nämligen men har inte fixat något hembiljett till på söndag så det blir till att hålla tummarna nu... är strax tillbaka...

Godnatt Fröken löken

Ännu en dag har gått... Tjockisdag 102......
Jag har hunnit med dagis, handboll, godiis och många många tankar.
Vissa dagar e hopplösa, allt som finns där är bara tankar på hur äcklig, tjock och värdelös jag är. Jag vet innerst inne att jag duger precis som mig själv med mina brister och egenskaper. Men den delen ligger gömd någonstans långt inne....

Var ute och matade änder och drack varm choklad på dagis i dag.. Har ritat, målat, pärlat, gjort halsband och så vidare...

Nästa dagis blir nog en småbarnsavdelning hoppas jag på. Vill testa hur det är innan jag fastnar för en speciell ålder skulle man väl kunna säga.

Dax för duschen strax.. Hatar min kropp i dag :/ I morgon har jag en lektion i barnpsykologi och sedan gäller dagis och en fika med kajsa skule jag tro :)

Lämna mig aldrig!

// Bulimiflickan

Kasta ut vågfaan

God kväll alla kära medmänniskor..

Dagen har spenderats på dagis, där jag praktiserar på en syskonavdelning med 17 barn i åldrarna 1-6. Jag har hittat mitt kall.. barn är helt underbara. Dom är alltid ärliga och raka, ljuger dom så märks det direkt, och dom dömmer inte någon varken på utsidan eller insidan; UNDERBART!!

Hög tid att läsa klart gymnasiet så jag kan börja jobba sen.. får i alla fall vänta tills jag är 18 år så jag kan anmäla mig till vikariepoolen....

I dag har jag tagit ett bra beslut. Jag ska inte väga mig... Oavsett hur mycket man väger så spelar det iingen roll! Huvudsaken är att man mår bra... Jag har ätit ett halvt kilo godis varje dag i en månad snart... plus vanlig mat alla mål som jag ska. Jag måste ha gått upp hur mycket som hellst! Men det känns inte som att det spelar någon roll längre. Så länge jag inte får ångest, spyr som en gris eller tränar som en riktig narkoman så är det lugnt. Jag får ta konsekvenserna själv. Äter jag för mycket godis.. går jag upp i vikt och blir tjockare.. THAT´S IT!

"Så länge jag kan ha mina jeans så får jag intala mig själv att jag är perfekt som jag är.."

.. Allting går som sagt i perioder... Ni som är inne i samma skit ni vet. Det hjäler att hitta ljuspunkterna i livet.. Att inte ge upp utan att kämpa vidare bort från allt det mörka. Ingen är starkare än du själv. Våga stå emot och vänta ut ångesten eller paniken osv... den försvinner... Ingenting varar förevigt. Mina ljuspunkter är småbarn och mina knattar som jag tränar i handboll. Självklart överlever man inte utan sina vänner, ni betyder mest!

Jag lider med er varje gång ni inte mår bra ska ni veta.. KÄMPA VIDARE.. Tillsammans övervinner vi allt...

Sov gott

/ Bulimiflickan

Thailand Julen 2009

I'm back on track

Ja då var det dax igen... Har inte skrivit på år och da´r känns det som...

2010 e här... nya tankar och ideèr, livet går vidare och kvar är bulimin i min hjärna.
Visst mår jag bättre men den finns och spökar som vanligt!

Det är egentligen sjukt hur en behandling av en ätstörning genomförs. Man blir själv tillsagd att inte bry sig om vad vågen visar i siffror utan att man ska må bra, det är det som är huvudsaken. Samtidigt väger dom mig varenda gång jag är på bup och pratar med en av mina kontakter..

... och sen då, när jag blir "frisk" kommer jag fortfarande bli uppmuntrad och pushad att fortsätta kämpa mot rösten i huvudet som säger att jag är alldeles för fet för att leva kvar?
Det största FELET som görs i dag är att så fort en diagnostiserad människa får tillbaka sin normalvikt så släpper de greppet och tror att den människan mår bra.... DET ÄR FEL!

DET ÄR NÄR MAN BLIR FRISK MAN BEHÖVER MEST STÖD OCH SUPPORT FÖR ATT INTE FALLA TILLBAKA!!
En god vän sa till mig en gång att "när du är sjuk behöver du massor med människor som bryr sig om dig mycket, men när du är frisk så måste dom bry sig om dig minst lika mycket för att uppmuntra dig till att stanna".

De är nog det jag har att säga i kväll.. i morrn e det handbollsmatch klockan 9 så¨min klocka ringer redan 07,00.... Sov gott alla värdefulla människor!