Ett avslut på resan!

Nu har jag varit hemma sedan i måndags morse och mår bättre. Hos läkaren tog man ett streptokockprov från halsen och en odling från såret på tån. Mer än så var det inte och dom sa att ja hade haft tur. Såret på tån ser fint ut och min fot börjar sakta men säkert att lägga sig igen och bli normal storlek. Halsen börjar bli bättre och jag har inte alls samma feber som jag hade nere i kenya. Så just nu äter och dricker och sover jag för att komma tillbaka till livet igen. Efter en vecka hemma så ska ja vara på bnen igen tycker jag. Det enda ja e rädd för är att tån tar längre tid att läka än vad jag trodde. Men det får jag ta som det kommet för jag kan inte göra så mycket mer än att vila. Så ser det alltså ut. Nu väntar också bråk med försäkringsbolaget så jag får tillbaka en del av pengarna jag lagt ut i alla fall. Håll tummarna för att det går vägen!!

Vilken fantastisk resa jag fått uppleva trots alla sjukdommar och den tyvärr för tidiga hemgången pga sjukdom. Men resan har varit grym och jag har fått uppleva många bra och mindre bra saker. Allt jag fått se och uppleva kommer att följa mig länge länge. Men jag är tacksam att resan är gjord och tacksam över hur himla bra jag har det här hemma i sverige! Att kunna duscha hur länge jag vill och att själv kunna sätta mig i bilen och åka dit jag vill. Att kunna vara ute efter solen gått ner komer bli något nytt. Sverige är verkligen ett fantastiskt land. Men ja kommer att sakna charmen som Kenya absolut har! Ett återseende är inte omöjligt inom en snart framtid.

 

Saknar barnen mest av allt! Nu ska jag njuta av en lugn kväll i soffan med en stor påse godis bredvid min bästa lilla donna och mamma. Donna har inte lämnat min sida sedan ja kom hem, världsbäst e hon allt min beskyddare..

Godnatt!

äntligen

Jag Åker hem.

Mycket sjukling

Gårdagens inlägg försvann bland en febrig amanda.

Vi bestämde oss i går att eftersom varken ja eller tina mådde bra så skulle vi tillbaka till kolping. Så vid 11 när vi checkat ut från hotellet så fick vi skjuts av isak (safarimannen) till yaya och gänget gick in å handlade upp ett förråd medan ja satt kvar i bilen å halvsov med min lilla tå och feber. Färdiga på yaya så åkte vi till kolping och satt ute i skuggan å åt lite youghurt. Sen gick ja och la mig i sängen å sov två timmar. Andra hotellnatten sov ja knappt alls. Efter tuppluren var klockan 7 och det var dax för middag. Ja åt men gick tillbaka till sängen direkt efter för febern var inte rolig alls. Så svettigjorden någonsin så  och med dropparna rinnande längs ryggen hoppade ja runt på mitt ben å gjorde mig färdig för sängen. Klockan 21 låg jag och brann upp. Somnade vid 11 och när mina roommates kom in vid halv ett så var lakanet genomblött. Uscha! Men somnade om och har sovit hyfsat i alla fall. Med en tå som bara är ivägen och febern som stör och en hals som värker.

Vaknade i morse med världens mest svullna hals och hemsk feber. Åt en rostad macka å drack te innan ja landade i sängen igen. Klockan 11 sa mina vänner att vi skulle åka tillbaka till sjukhuset. Halv tolv kom george och hämtade upp oss och körde oss till Aga Khan Hospital. Vi kom in rätt fort och ja fick ta tempen, blodtrycket och puls. Pulsen va rejält hög men allt annat va ok. Temperaturen visade 36.2 men termometern såg ut som den första på jorden någonsin så ja...
Vidare in till dressingroom där ja fick sätta mig på en brits. Han började att dra bort tejpen rut tån och sen började han att dra av ett lager kompresser efter ett annat lager. Dom satt FAST I SÅRET så tillslut skrek jag och de fick trycka i TVÅ monsteronda bedövningssprutor i tån innan han kunde dra loss det sista lagret och tvätta och lägga om det igen. Sjukt hur man tror att läkare ska förstå att en vanlig kompress kommer att fastna i ett stort öppet och blodigt sår men inte da. idioter!
Och så kom läkaren och tittade i min hals och å fick jag äntligen veta att det var en halsinfektion ja har( troligen halsfluss eller liknande) Så nu har jag fått antibiotika/penicillin mot hals OCH fot. Sen åkte vi till nakumatt och handlade lunch och förnödenheter när man e sjuk. Ja satt kvar i bilen såklart. Sen ja gjorde illa min fot i onsdags har ja hoppat på ett ben eller åkt rullstol. Halva foten är liksom svullen och stortån är gul och tjock som en falukorv typ.

När vi kom hem åt vi youghurt och drack te och fanta med en stor nutellamacka. Allt man kan få i sig är bra nog liksom. Har suttit ute i skuggan och slöat för mycket mer energi än såhär har ja inte. Ska försöka att hålla mig vaken så länge ja bara kan tills ja ska sova så kanske ja kan sova bättre i natt.

Så här e gårdagen och dagen. och nu vill min tå inte vara med längre så nu ska ja hitta på något annat en stund. Kvällen likaså helgen kommer bli jättelugn!

Masai Mara Pelefant

Lejonmat!

Banankaka i mun, mm!

Puss

här e ja

Här e ja, ja e okej!

Gråt Skrik Panik

Värsta mardrömmen. Många här är sjuka i hiv som leder till aids och det smittar genom blod, avföring och sädesvätska. När jag insåg att jag var tvungen att åka till sjukhuset här i nairobi fick jag PANIK!! Det är en sak att jobba med små barn på barnhem och pussa och krama på dom för man tänker inte på sjukdomarna på samma sätt där. Man är lite extra försiktig i fall att någon skulle ha ett litet sår och tvättar händerna noga... Det är allt. Men att göra illa sig och åka till sjukhuset. Nä det vill jag aldrig göra om även fast jag fick se hur dom tog ur verktygen de använde på mig ur plast och bytte handskar ofta. Nä detta var ingen rolig upplevelse på semestern!!

Aj aj i tån och en hel del väntan... Lilla my e sur å ledsen

Vi började dagen med en grymt fin hotellfrukost i världsklass. Det var inte mycket som saknades på den buffen! Sedan gjorde vi oss iordning och gick för att utforska området runtom hotellet då vi inte varit här innan. Men vi insåg snabbt att vi gick åt fel håll så vi gick tillbaka för att smida om till bikini. Vi lade oss vi poolen och solade. Jag skrev gårdagens blogginlägg.

Det blev skugga på min stol så ja skulle dra den åt sidan mot de andra brudarna som låg i solen och glassade redan. Jag dog den med bredsidan mot mig och så fastnade jag med tån under stolsfoten. När jag tog ut tån under stolen så var hela nagen uppfläkt..... Så här:

Såhär såg det alltså ut efter ja fläkt upp nageln...

 

Jag kände inget alls i början och blev bara så chockad av att se att nageln var borta. Jag stod bara helt lugnt medan mina vänner blev bleka. Sen kom paniken, Fan va de gjorde ont. Flickorna gick å hämtade förband å grejjer för å tvätta å linda men sen var det en dam i poolen som frågade om vi ville se the nurse och jag sa ja tack. Efter en evighet kom hon och tittade och droppade på något bakteriedödande medel som sved gott i såret. Hon sa att det bästa var att åka till sjukhuset å ta bort nageln så det läcker fortare. Många tårar senare så satt ja med inlandad fot med uppfläkt nagel i en rullstol och väntade på transport till sjukhuset med resten av gänget.

Väl på sjukhuset så fick vi fylla i journalen med alla uppgifter och betala en första summa vilket var 1700 shiling (ca 140 svenska kronor) och sen satt vi och väntade tills dom hämtade mig i rullstol. Först till ett litet rum där en undersköterska mätte ev feber, kollade upp ev mediciner, kollade puls och blodtryck. Sen rullades jag in till nästa rum vilket var ett rum som ser ut typ på ett vårdcentral hemma. Men med två britsar med bara gardiner mellan som man kunde dra för. Där fick ja sitta å vänta lägst tror jag.

Det kom en sjuksköterska som öppnade bandget ja fått över å kollade på den snabbt.

 

lilla rummet

Hon var JÄTTEFÖRSIKTIG, eloge till henne!

 

Efter ett tag till så kom det tillslut en doktor som tittade på det. Han sa att ja kan antingen få den borttagen eller så trycker vi tillbaka den på sin plats å ser vad som händer. Med en gång bad jag om att få den borttagen för gud vet hur lång tid ja har smärta om den skulle suttit kvar!

Så en stund senare kom han in med en helt bunt av människor men sen gick dom igen. Och så gick han och hämtade sin bricka med saker (sterila!!) och tillsammans med sjuksköterskan ja träffade tidigare så gav dom mig en bedövningsspruta så tån inte skulle kännas. Han stack mig på flera olika ställen och för att medlet skulle sprida sig så tryckte han på stället han precis hade stuckit mig på. Jag skrek som en tok, det gjorde riktigt jäkla ont! Men efter några nålstick och en utmattad amanda senare så började tån sakta men säkert att domna bort. Det är ett av de finare sjukhusen här i kenya men dom har inte kostat på sig någon ac så alla var nog svimfärdiga innan doktorn ens kommit in i rummet, jättekvavt!! Men min tå domnade bort på ett par minuter kändes det som. Och jag blundade och skrek medan han tog en pincett och drg bort nageln från det den satt fast i och det kan inte ha varit speciellt mycket. Efter det linda han tån och tvättade fint. Sen tejpade han och det var klart. En halvt svimfärdig amanda låg kvar på britsen och pustade ut. Resten av gänget såg rätt trötta ut också. Sen var det försäkringsfix på gång och vi skrev på och fyllde i fler papper. Sedan fick jag betala 725 shiling för handskar, bedövning och bandage (typ 60 kronor). Ja fick också antibiotika och painkillers som visade sig skulle kosta mer än själva "ingreppet". Efter sjukhusvistelsen så fick vi skjuts tillbaka till hotellet.

Korven

 

Sen har ja legat å slappat vid poolen med min stackars tå och ätit mango kyckling och avocadosallad här på hotellet, riktigt gott!
 

Sen bestämde jag mig för att jag ville upp på rummet. Dom har fan inte en enda hiss här så jag hoppade på ett ben upp för trappen å han som körde mig i rullstolen bar upp den... å så höll vi på ett par gånger. Han tyckte att han kunde dunsa ner mig för andra trappor men ja sa nej tack och hoppade snällt ur och ner för stegen. Duschen gick fint. Fick sitta på badkarskanten en ganska bred tak och lov så fick till och med håret tvättat utan att blöta ner mitt lilla paket. Lämnar den lilla detaljen att jag blötte ner hela badrummet, haha! Men duschen blev genomförd och likaså påklädning, lite fix och uppradning av allt ja vill ha som nu ligger i fotändan av min säng. Genomsvettig men nöjd och med ont i tån ligger jag nu här på Southern sun mayfair. Tänk hur det kan gå. Inte nog med den hade jag rinnande bajs i fan 4 dagar utan att få behålla ens vatten. Bara så ni vet så pratas det väldigt öppet om bajs här så vissa i min närhet hemma hade älskat att vara här! Så magsjuka förra lediga dagarna, och feber och tåvärk våra ända lediga dagar nu. Det är nog inte meningen att jag ska ha semester när jag är här. Bättre att jobba som volontär och få behålla sina tånaglar. Så nu har ni fått höra om min dag. Oh jävla kvinna som satt och glodde så ögonen skulle trilla ur burkan. Man får gärna kolla men lite räcker. Om man behöver åka till sjukhuset och inte hinner ta på sig täckande över axlarna så ska man inte bli behandlad som vi blev. Skäms på dig burkakvinnan!!!!!!! Lite vett i kroppen borde du skaffa dig! Nä, här e vi alltid utsatta som muzungos. Det är bara att tacka och ta emot vad man får...

 

 

Min goa ac och lugnande maskin!

Nu har jag tryckt i mig en halv påse maoam och ätit en mycket god klubba med tuggumi i. Kan förhoppningsvis gå lite på foten i morgon. Har provat i dag men ingen höjdare! Fläkten i taket går på fullt, så lite kan jag ju i alla fall njuta!!

 

Tina och Märta höll koll på doktorn åt mig

 

Tackar mina fina vänner för allt dom gjorde för mig i dag. Guld värt!!! 

Gårdagens inlägg

I går var vi på new life home och gosade med barnen hela långa dagen. Lunch med märta på yava i yaya shoppingmall. Sedan åkte vi till kolping där väskorna var packade inför vår hotellvistelse i westland. Westland är ett finare om mer turistområde här i nairobi. Vi hade frågat en kontakt här vad fem nätter skulle kosta på olika ställen och han gav oss tipset på hotellet vi stannar på just nu och sa att det kostade 240 dollar. Självklart trodde vi att det var för alla nätter här för det var vad vi hade frågat om, men chocken kom när vi fick veta att det car 240 dollar PER NATT i dubbelrum. Så 120 dollar per person och natt.... ooops! Inte vad vi hade räknat med... Men nu sitter vi ensamma muzungos här vid poolen och hoppas att vädret håller i sig ett par dagar till. Tanken var att stanna här på Southerna mayfair till söndag men vi kom överens om att det finnns roligare saker att lägga pengarna på så vi har en natt till här på lyxhotellet och sen ska vi leta efter något annat. Så det kan bli!

MEN sängarna här är stenhårda men en säng är lika bred som en dubbelsäng hemma typ. Och kuddarna är fyra gånger så stora som en vanlig kudde så det är rätt gött. Vi har badkar som ska utnyttjas till max och toaletten kan man spola efter varje toabesök!!! Frukosten var gudomlig förutom att deras sötsaker som muffins och tårtor smakar som grovt bröd. Så vi får hålla oss till allt annat som de har dränkt i socker här. Inget kan stoppa oss när vi bara rullar fram! Vi blir uppassade vid poolen och allt är tiptop service. Förutom de tykna blickarna i går när vi frågade vad en middagsbuffe kostar här, det får man tydligen inte göra.... haha

Nej nog med skrivandet under ett tråkigt parasoll och mer solande för att få lite färg innan hemgång som är om bara en vecka. Tiden går fort här!

Puss å hej!

Bildspecial

En go dag, med mssage från käraste Karin som avslut! Brötigt men okej nu i slutändan! En lite febrig amanda säger godnatt och kryper ner under satinlakanen i en stenhår MEN stor säng... Mogondagens blogginlägg får innehålla dagens fakta. Det ska pratas om homosexualitet här i kenya.

 

Godnatt!

 

 

Hårda grymma värld

Vilken dag! Först ett besök till eating stones, barnhemmet vi var på förrförra veckan. Där lekte vi och tjoade med barnen ute på deras stora instängslade gård. Det var hopprep, sång och dans, och prat om framtiden. En kille på ca 10-11 år sa att han ville bli pilot när jag frågade. Han ville ha fina skor och kläder. Jag sa att det får han nog om han blir pilot. Hans enda fråga var vilken färg det är på skorna. Jag gissade på svarta och han såg nöjd ut. När vi pratat om det en stund så avslutades samtalet med att han lovade att hämta mig i sverige och flyga mig till kenya närhelst jag vill. Söta Ivan!

Sedan åt vi våra mackor i bilen på väg till stephens schoool. En bumpig väg vill jag lova men vi kom fram och vi blev visade runt efter ett litet "möte" med rektor stephen, en mycket trevlig och förhållandevis ung man för att vara rektor. En stor gård inhängnad med många klassrum  med tight satta bänkar, precis som the olden days i sverige när man satt på bänken och hade bordet på stolen om ni nu förstår vad jag menar. Väldigt mörka klassrum, det enda som lyser upp den är små små fönster i skjulväggarna som är gjorda av plåt. Griffeltavla fanns i alla klassrum också. I klassrummet så fanns ingen lärare så barnen flockades runt mig och vår vän anna från england som vi mötte på new life home. Så två muzungos och cirk 40 kenyanska tonåringar. De frågade massor om sverige och deras rikedomar. Jag försökte ett antal gånger att förklara att alla vita inte är rika och att det inte är alla som har hem eller jobb där heller. Men klart, koruptionen här är så galet låg och hemma rejält hög så det är ju inte speciellt konstigt. Sedan frågade dom hur många kor man måste ge för att få en flicka i sverige, här är det ju så att killen måste ge tjejens familj mellan 10-20 kossor för att få gifta sig med henne. Gifter man sig inte här så blir man automatiskt en nunna. Dom frågade mycket om skolan i sverige, om man slår barnen där för det gör man TYVÄRR här i kenya. De får rejäla bestraffningar. Och hemma likaså av sina föräldrar om man gör minsta fel eller inte gör väl ifrån sig i skolan. Här ska man vara bra på allting för att lyckas. Men alla är inte bra på samma saker så det är svårt, det vet vi ju själva! Här sliter man tills man blöder om händerna och fötterna. Så slag här är helt okej, vilket det absolut inte får vara. Men de ligger så galet långt efter i hela Afrika. Sen frågade dom om religionwn i sverige och vem som var president, haha jag kom inte ens ihåg namnet på vår stadsminister.... PINSAMT!

"om det kommer svarta människor till sverige kommer dom då att kallas black people och alla vinkar till dem precis som vi gör när det kommer muzungos till afrika" ... Snacka om att de lever i en svart värld. Här är det inte mångkulturellt med olika raser.

Påväg till och från de olika ställena när vi kommer in på dom bumpiga små sandvägarna så finns små skjul längs hela vägen. Där finns massor med reklamskyltar och de har målat fina texter ovanför förnstret där man ser vad man kan köpa hos just dom. Det är allt ifrån telefonkort till blöjor och bananer. Men det är verkligen plåtskjul med väggar som skulle rasa bara en bil snuddar dem.

Efter ett långt gnabb med taxichauffören som ville ha alldeles för mycket pengar så gav vi honom och gick. En sockerbombfika med nutellamackor och youghurt cola och godis och nu sitter ja här å skriver. Nu e det dax för lite bilder om internet vill som vanligt.

Lyckliga måndag!! Jag slipper malariatabletterna för nu har vi ätit en vecka sedan safari... och jag har fått duschat också... Lycklig! Det är de små sakerna här som gör så himla mycket!

Nu har vi haft middagsgäster här på kolping, audrey and tracy, audrey jobbar på macodep vilket är barnhemmet som tina å karin var på innan ja kom men som ja har besökt ett par gånger nu. Hon hade med sig sin syster. Trevliga tjejer i vår ålder.

Nu har det pippats färdigt på kolping och vår "enoying carguy" åker hem till Sudan, yess!!! Han har spelat musik i sin bil parkerad här på kolping när vi har en sjuk dam här och hennes man från rwanda som e här för sjukvården. Morr!

Sov gott!

Kap på Masaimarknad på yayas tak

Mama helens bananacake, yummie!

amanda jagar ödlan bakom tavlan

Mama helens food

Skolan delar ut bindor till alla tjejer från always

football at eating stones

Stephens school, Eutychus secondary school

Dinnerguests at Kolping this evening, nice!

 

Our lovely Billy Patrick aka Obama playing handboll

Saknar sverige lite faktiskt! :)

Bless me

Vi gick upp och åt en stadig frukost innan vi blev hämtade av en chaufför som tog oss vidare mot märta. När vi väl hämtat upp märta (vi åkte förbi the white house) så åkte vi in till storstaden och blem mötta av David som jobbar på guesthouset nära Kolping. Han tog med oss upp för 200 trappor innan vi var framme i "kyrkan" som var en liten lokal på femte våningen i ett höghus typ. Där stod massor av plaststolar och i mitten var ett podium. Prästen som var klädd i kostym och slips med "vingar", ingen jäkla krage som vi har hemma. Där stod han och recis som i en gammal film så skrek han ut orden och hallelulja och publiken svarade Amen. I brjan var det segt men ju närmare slutet vi kom så blev det mer sång och dansmusik fast mot jesus typ. Vi blev också välsignade för att vi volontärar och hjälper afrikas utsatta barn. Så gud har lovat oss inga fler tårar och ett lyckligt liv. Det bästa var när han typ "slog" lätt mot pannan och tryckte bakåt. Ja, tänk er en dålig kristen film! Men kul var det och en upplevelse. Vi avsutade predikan eller vad man nu kallar det med sång och skaka rumpa!

Sedan åkte vi till yaya för lite takmarknad så tina skulle få köpt tyger att ta med hem. Jag köpte ett tyg/långkjol med fint mönster och sen gav jag upp och tog med mig Märta in och hittade en fin tunika/klänning på woolworths (typ som hm hemma).

En svettig promenad tillbaka och nu göttar vi i att Helen för andra gången på tre dagar bakat sin cake ija mandisi, BANANKAKA!!! Den förra blev bränd för att vi pratade för mycket enligt henne. Vi åt upp den för den smakade som den skulle. I dag e den lite saftigare bara å toppengod (den andra var god också!!).
Får ev lite finbesök på middag av tinas kompisar som bor här i kenya.

Lite banankakasmaka och godis innan middagen. Man är hungrig nästan jämt här... Vi försöker att äta lagom och ofta medan en kenyan äter tre gånger per dag och MASSOR. Hade vi gjort det hade vi fått gå och kräkas en gång mellan vilket de inte förstod de första dagarna och man var äckelmätt hela tiden.

Inga bilder från kyrkan men däremot lite små videosnuttar som dessvärre inte kan laddas upp här. Men dom får ni se när jag kommer hem! :)

Hemlängtan blandat med ångest över att lämna min lilla flicka Judith!

Puss å hej!

Den som lever får se

Go dag i dag igen!

Efter frukost åkte jag taxi till new life home där jag mötte märta. Jag som är så kär i min lilla brutta stannade på uniten där nere och märta gick upp till de äldre barnen.

Väckte småbarnen och sen langade dem till personalen för blöjbyte. Vi får inte byta blöjor pga risken för hiv/aids. Efter blöjbyte så var det matdax och mysdax. Såklart roffade jag åt mig lilla Judy som hade jeansklänning dagen till ära. En riktig liten pudding! När klockan närmade sig halv ett så var det läggdax igen. Då gick jag och märta till yaya och köpte frukt, youghurt och bröd till lunch på kolping. Mätta och belåtna glassade vi i solen en stund.

 

 

Vi skulle gått till Sandavy, ett gurethouse nära kolping, oc träffat david men han rådde oss till att stanna inne i dag så vi får förhopningsvis till det i morgon.

Vardagslivet här flyter på bra. Vi sover i våningssängar två stycken. Jag sover uppe. Det är ganska varmt här på natten men jag bev tillsagd att ta med mig varm pyamas. Jag har både täcke, filt och lakan men använder knappt något på natten. Överslafen håller värmen bra!

Toaletten e en vnlig sak men vi sparar vatten genom att bara spola efter nummer två. bland går inte ens det så då stänger vi bara locket och går, mysigt i know!

Vad gäller dusch så finns det inne på två av toaletterna utanför vårt rum. Vattentrycket är som att stå under duggregn typ så det tar ett tag innan man är ren. Men här är man aldrig ren, och duschar gör man max två ggr i veckan. Alla kenyaner luktar svett så man sjunker in i mängden.

TVätten får vi tvättad varje dag av en underbar kvinna som heter Rose, det är hennes dagsgöra kan man säga... och att städa vårt alldeles för stökiga rum.

Middag klockan 19 och oftast kyckling eller fisk, allt friterat. Mycketvegetariskt också vilket dom är jättebra på!! Dessutom har dom SOCKER i allt dom äter. Sockerbomber var det här!!!! Och slänger vi mat får vi helt ärligt talat skäll och dåligt samvete på det. Här äter man upp!

På em sitter vi och slappar på utsidan under ett tak, jättemysigt!

Vakterna här jobbar tolvtimmarspass så vi växlar mellan en vakt som är gammal å go och en vakt som är ögongodis och astråkig. Men han börjar sappna av lite mer nu efter våra små försök.

Frukost melan 7-9 så INGEN större sovmorgon.

Nu har vi träffat david som ska hälpa oss att hitta ett trevligt ställe att ha lite semester på nästa vecka! Han ska kolla åt oss och återkomma.

Nu väntar vi på mat som mama Helen lagar åt oss. Det blir kyckling med grönsaker och rostad potatis i ugn. Sen har vi försökt att slänga ihop en kladdkakasmet ala sverige med chokladpulver som man har i drinking cocoa. Det blir spännande. Varken vaniljsocker eller Kakao har dom här tydligen så nästa gång så sa ja att när och om ja kommer så ska ja ta med mig riktig kakao. Choklad i övrigt är det dåligt med. I sverige har vi ju tusen märken.

Inga bilder tagna idag men kanske kommer lite smått och gott!

I morgon ska vi till en kenyansk kyrka så jag hoppas på många hallelulja. Och kenyatta har vunnit men odinga har överklagat så vi får se om ytterligare några veckor å då e vi ju redan hemma så lugna puckar!


Såklart lyckades vi köpa konstigt mjöl som är självjäsande typ.... men messycaken blev megagod och mama Helen som fick en egen tallrik var helnöjd! självklart var vi också det!!

Jag lever!! :) Och såhär ser jag ut!

Fina fiskar!!

Vilken dag!
Lyckan är att veta att när jag åker hem så har barnen som är kvar på new life home det bra utan mig. Men det är ändå en stor sorg. Dit kan jag tänka mig att åka och spendera tid i månader utan att tröttna på att mata, rapa och trösta. Mitt kall liksom.

I dag hade vi halv sovmorgon innan frukost och sedan åkte vi iväg till barnhemmet. Stora barnen på fm och efter en lunh på yava så gick vi tillbaka och var med de små. Tina och Karin åkte hem vid halv fyra och jag var kvar tills barnen lade sig klockan 18. Stannade gjorde också Märta, en tjej från Arneby som spenderat alla sina veckor på bebisbarnhemmet. Vi har hängt en hel del här och i måndags och tisdags när vi trodde att valet skulle urarta så bodde hon här på Kolping. I dag träffade vi också en engelsk kvinna vid namn Anna som är här med sin pojkvän. Han är journalist så de ska stanna i Kenya i minst två år. De har varit i ett flertal afrikanska länder de senaste åren, häftigt jobb! Kul att träffa människor här som har samma ärenden eller vad man nu ska kalla det.

Minstingen på mellanbarnens avdelning som heter Ella och större Evelyn.

Goa och glada Isak

Sunshine Evelyn

Leon Lejon

Bland de äldre barnen så har vi en liten gubbe som heter George. Han är precis som en liten farbror och gråter som en traktor kan man nog säga. Men så go och glad! Lilla farbrorn är störtcool.

Lilla Farbrorn George

Nu ska ni få höra om min stora kärlek. Det är en liten afrikansk flicka vid namn Judith som jag skulle gissa är ca 6 månader gammal. Vissa barn har ingen exakt åder då de hittats övergivna och utan födelsebevis. Hon är en go och glad liten skit som inte gråter mycket alls. Men varje gång jag pratar med henne så ler och skrattar hon med sin tandlösa mun. Hon är lite småknubbig och benen är såå mysiga att ta på... Hon är en lugn och nöjd bebis som kan sitta eller ligga för sig själv för att hon är så nöjd. Inget vidare matvrak är hon men när hon får mat så äter hon tills hon är nöjd. Här får bebisarna något varmt mjölkliknande i varsinn nappflaska. Det är säkert liknande välling i Sverige. My little chubby love. HENNE hade jag velat ta med mig hem.

Om du ändå vore min, min lilla pärla!

 

Nyäten nöjd tjej!

 

Här busar vi för fullt

 

Nyvaken goding

Efter läggdax på new life home så gick jag till yaya och gjorde lite ärenden och handlade massa godis. När blodsockret sjunker här, är det godis som gäller. Att äta nyttigt får vänta tills jag kommer hem och kan börja träna igen...

INGET nytt från valet.. Vi väntar med spänning på resultat och konsekvenser.

Sitter på Kolping efter en middag bestående av spagetti och minsmeat, köttfärsås på kenyanskt sätt. Gott och annorlunda. Vi har till och med fått vanlig grönsalla UTAN majonäs några gånger nu!!!

I morgon väntar barnhemmet med Märta innan hemgång och möte med David. Då vi inte kommer att komma iväg pga valet så har vi så gott som beslutat att vi ska ta in på ett rätt så fint hotel med pool i nairobi och glassa näsa vecka under 4-5 dagar. Det är jag fan såå värd!!




Hej så länge..