Livet förändras oavsett om man vill det eller inte. Människor kommer och försvinner och folk förändras. Ibland till det bättre och ibland till det sämre. Just att förändras till det sämre verkar vara betydligt lättare än att förbättra sig. Det är med sorg i hjärtat som jag skriver att jag verkligen har saknat en barndom med dig som förebild. En som talat sanning och alltid sett mig. Förebilden har istället varit den som har ljugit om allt för mig så långt jag kan minnas.
För att jag inte ska drunkna i problem som inte alls är mina så behöver jag en paus. Jag kan inte leva vidare mitt liv och utvecklas om jag inte får utrymme att må bra. Jag har många gånger fallit offer för beslut som jag inte kunnat fatta eller kunnat förändra för att jag varit för liten. Jag har till och med varit sjuk för att jag inte fick påverka utan fick bestämt var jag skulle vara. Jag har dock rest mig varje gång du tabbat dig. Du har förstört så otroligt mycket för inte minst mig men också andra. Jag har tyvärr ofta hamnat i stormens öga. Jag säger inte att jag inte har bra minnen ur mitt liv och jag är tacksam för många fina stunder.. men jag hade verkligen kunnat slippa resten.
Nu är jag stor, till och med vuxen säger vissa, och vet bättre. Jag är arg, ledsen och så himla besviken och det kommer jag att vara ett tag. Och nu blir det många JAG, men det handlar om mitt liv. Hjärtat känns tomt och just nu är det bara dagen som ska klaras av. Men när jag blir stark snart igen så ska du inte få påverka mig mer. Du vet att jag älskar dig men som en otroligt smart person alltid säger: Jag älskar inte det du gör. När du är redo att ta hand om mig (och inte tvärtom) och lär dig att tala sanning så är du välkommen tillbaka till mitt liv. Ärlighet varar ALLTID längst! Puss och Kram
