En tjej som hon kan trigga igång mig på vissa sätt. Tänk vad hon är smal och kan ha alla kläder hon vill utan valkar. Eller vilken motivation hon har. Men när du själv är i den sitsen så är du ju trots allt aldrig nöjd med dig själv eller din kropp och det är lätt att glömma. Jo visst kan jag sakna det på ett sätt ibland samtidigt som jag är så otroligt stolt och glad över att den tiden är förbi.
Men det finns ändå någonting i mig som vet att ja alltid kommer att grunna efter att ja ätit godis, eller inte har tränat under en vecka. Ett sorts monster som efter att min hjärna tycker att ja förtjänar fredagsmys, så säger monstret när godis oh gott är slut att nä det var väl onödigt att äta det! Ändå lär jag mig aldrig, samtidigt som jag vet att jag är värd även fast monstret i hjärnan inte håller med.
Det är konstigt det där hur det kan svänga så ruskigt fort. Ena sekunden helt klart värd det och i andra så är det dåliga samvetet och skuldkänslorna där igen. Hmm... Jo men jag kommer alltid att ha en annan relation till mat men framför allt godis och sötsaker. Lev med det Amanda!
Tillbaka till den där tjejen på löpbandet så avundas jag henne på ett sätt samtidigt som jag innerligt hoppas att hon får en väg tillbaka till det friska och sundare livet. Mat är ju inte allt här i livet..
Läggdax!
