A silente screem..

Åt helvete!

14:00 Yoghurt och muslie
15.00 Säkert nästan en halvliter oboy och en hel del godis
Resten av dagen: Cola, Godis, guld nougat och dubbelsnickers

Att det ska vara så jävla svårt?
Känslan jag har i kroppen kan inte beskrivas... Det finns INGEN som förstår.. INGEN!
Förkylningen är i alla fall mycket bättre och huvudet ganska mycket bättre det också..

Amanda du är helt F A I L !!!!

Sovit, badat.. ätit ätit och ätit i dag ungefär?...
Och så länge som jag ser ut som jag gör syns det inte att jag mår som jag gör innuti..
Jag har fortfarande mitt mål att väga 55 kilo... Men när vet jag inte... Det är det enda som håller mig på fötter att jag har bestämt mig för en lagom vikt att uppnå snart förhoppningsvis.. Men för varje dag försvinner målet längre och längre bort och det SUGER! :/

Gah, inget jag gör eller inge ord kan besrkriva hur jag mår.
Jag är fast i livet. Fast i min kropp. Fast med min hjärna. Äckel!

Jag letar efter ord som kanske kan beskriva en liten del av mittliv och mina tankar... dessa kanske kan försöka förklara ...

"the screaming that is going on inside of me ...but I cover it with a smile"

Jag vill lägga mig i sängen och ligga där i en månad ... skrika..... slå... springa bort från allt... skita i livet... kasta mig från en bro.. men jag gör det inte.
Är jag feg?
Det finns ju ingen som kan se på utsidan.. hur ska folk då förstå?

Hur länge ska denna skiten hålla på? Varför kan jag inte bara "skärpa" mig? Om jag får säga det själv så är JAG TRÖTT PÅ LIVET! .. OCH VARJE DAG ÄR LIKADAN!

Varför gnäller jag ens egentligen? Det är ju ingenting om man jämför med alla andra.. Jag måste sluta jämföra. Men det kan jag inte nu. Jag vill också vara perfekt, och inte bara i alla andras ögon utan även mina!

På återseende

// Tjocka Bulimiflickan