Drömmen att bli frisk

Visst är det kul med mammor som trycker ner en så fort man kommit en bra bit på vägen.

För visst är det varje ätstörningsdrabbad flickas dröm att få börja om från noll varje gång man står rätt stadigt med fötterna på jorden och har fått bort lite av tankarna på mat...??

Varför kan mammor inte bara förstå att man behöver sysselsättning på dagarna och inte ligga hemma och gråta bort allting.

Varför ska allting vara så svårt hela jävla tiden?

Att jag jobbar på dagis säger mamma är en fasad, jag mår inte så bra egentligen.. enligt henne alltså. Det är på dagis jag gömmer mina problem.

Att sluta skolan är korkat.. Visst men då får väl det stå för mig då, det är MITT liv.

"Du har gått upp i vikt" och det triggar dig vet du ju. Det är inte bra att åka upp och ner i vikt.. jag ser ju på dig att du har gått upp....Tack för den!

"Och en dag när du ser vågen kommer du att få panik över att du gått upp så mycket och då drar det igång igen"

MEN JAG TÄNKER INTE VÄGA MIG!! Jag vet att jag har gått upp men vad spelar det för roll? Att hålla sig på samma vikt gååår nästan inte. Då får jag väga mig varje dag .. å så drar jag igåång den onda cirkeln igen.. svar nej tack! De e väl bättre att jag går upp än att jag går ner?

Just nu känns det som om jag kan skita i allt... känner ni igen det kanske... Jag vill inte ha det så IGEN!? Jag vill behandlas som alla andra, vara frisk och må bra..:(

Mina handbollsflickor vann i dag i alla fall. Det fick mig glad innan någon förstörde glädjen!!

// Bulimiflickan