I'm a survivor

Trodde aldrig jag skulle leva tills jag var i närheten av myndig. Men här sitter jag, dagen innan jag blir "fri" på något konstigt sätt jag inte kommit på än. Vuxen skulle jag kunna kalla det men det dröjer några år till innan jag själv vill kalla mig för ordentligt vuxen. I dag har jag köpt skor och impregnerat dom själv, tänk vad lätt det var. Vuxenpoäng tagen! Renoveringen hemma håller på fortfarande, målaren har avslutat sitt arbete i dag och det blev grymt fint i vardagsrummet med den nya fondväggen. Bara resten kvar vilket innebär sätta upp alla hyllor, tavlor, ställa tillbaka möbler och saker på sin plats. Blir nog en lång kväll men det måste göras så ingen rast ingen vila (förutom facebook och bloggen då hihi).

Jag har några människor att tacka för att jag står här och blir 18 i morgon, Mamma självklart som stöttat mig genom de svåraste perioderna då jag tillät henne att göra det; samt en vuxen kvinna som lyssnat på mig dag och natt samt alla timmar vi suttit och pratat över en kopp te och sist men inte minst att hon fick mig tillbaka på banan igen vad gäller handbollen genom att ta med mig till det lag jag coachar i dag.

Det är inte många som sett baksidan av mitt liv vilket jag på ett sätt tycker är bra för att jag inte ska dras tillbaka i samma banor om vad folk ska tycka om mig utan att jag släpper den delen och låter mig själv gå vidare. Har dom sett mina märken på skalet så okej att dom frågar men annars vill jag släppa det helt och låta det försvinna bort bland vinden!

I dag har varit en bra dag och den är inte slut än på ett tag, men jag är mer och mer medveten om hur stark jag blivit av alla motgångar hittils och önnu fler blir det men så här långt!

Nu är det dax att återgå till verkligheten.. Skruva upp hyllor och tavlor mm. Hathyllan är next!

Kraaam! och förlora aldrig viljan eller hoppet för en dag blir DU frisk och kan må bra precis som jag!

PS. Har blivit tvingad att hålla mig vaken till 00.00... Busigt!

// Amanda Med Bulimi