Oja!

Efter en tuff gårdag och en mindre jobbig eftermiddag i dag har jag landat efter gårdagens bredvidgång på en demensavdelning. Det blev ännu ett uppvaknande och ett bevis på att vi har det så himla bra egentligen. Hade en stenhård och sur handledare i går som inte verkade tycka om mig alls, jag höll mig i bakgrunden och observerade. I morgon kväll har jag bredvidgång nummer 2 och då ska jag allt visa att jag kan göra allt som de som jobbat där länge gör. Upp till bevis bitterfittor!

I dag fick jag sovmorgon, ingen träning eller jobb utan go sovmorgon; underbart!
Nu har jag precis varit iväg och jobbat hos lilleman som jag är personlig assistent till. Världens goaste och gladaste lilla kille, med hans fantastiska skratt kan en grå dag skina upp ordentligt! Alltid så glad och tacksam för det lilla, en fantastisk pojke!

I dag är också dag 10 på nedtrappningen av min medicin mot depression. De första dagarna sög rent ut sagt, missade massor av inplanerade egentligen jätteroliga aktiviteter som blev urjobbiga utan fluoxetinet. Nu känns livet lite kryare igen och om 10 dagar till hoppas jag på ännu en nedtrappning! Hoppas nu detta går vägen, kroppen ska inte bli fylld med massa kemiska ämnen, den kan lösa problemen på andra sätt! JAG SKA KLARA DET, så är det bara!!

Nu är jag snart hemma, middag och soffhäng står på schemat. Det är jag så värd!

Ha det bra mina vänner!
Kram // Amanda