måndag 16 december 2013

energitjuvar

Känner ni igen den där känslan av att någonting saknas. Det saknas något. Ofta saknar jag min pappa som jag hade behövt längs min långa väg när jag flyttade och blev sjuk. Självklart var han där och fanns men visade sig inte så mycket. Jag saknar också mycket jag inte fick som barn. Jag fick mycket som säkerligen många andra barn missade. Men jag känner att jag saknar mycket och hade kunnat döda för att få tillbaka en liten tid av att vara liten och slippa ta hand om mig själv. En tid att få vara barn på "riktigt". Ja det saknar jag verkligen. Att få vara liten igen och hinna ikapp allt jag hade velat göra med mina föräldrar istället för att vara stor och alltid klara mig själv. Det jag saknar mest av allt är hur min pappa väckte mig under större delen av december. När vi skulle åka extra tidigt till buss och skola fick jag gå upp och sätta mig framför tv:n. Där hade pappa dukat upp med lussebullar och pepparkakor till frukost framför julkalendern, kasper i nudådalen har jag för mig. Mackorna åt vi i bilen. Det saknar jag! Men nu är jag vuxen och får klara mig själv. Nä jag kan inte säga att jag haft en dålig uppväxt för då ljuger jag. Men jag saknar.

Varför vill man ha det man aldrig kan få, men kan samtidigt inte sakna det man aldrig haft. Livet är underligt! Det här med att räcka till är också intressant. För visst ska man bara behöva räcka till mot sig själv. Och varför ska jag alltid jämföra mig med andra. Jag kan aldrig nå upp till någon annans nivå för jag kan inte bli någon annan än mig. Ändå försöker jag, att jag aldrig lär mig.

Vad kommer sedan i framtiden tro? Näst steg vad blir det... Plugga, Jobba mer, Byta jobb, Jobba kvar, Flytta, Resa. Det stressar mig antagligen mer än jag tror att jag inte vet vad som kommer härnäst.

Energin går till alla tankar...

torsdag 8 augusti 2013

Störd var namnet

Borde byta namn på bloggen, jag överlevde inte jag överlever varje dag!

Varje gång jag sitter i bilen hem får jag tusen idéer om vad ja ska skriva här på bloggen, men när ja kommer hem är dem borta.. Men jag gör ett försök!

En gång ätstörd, ALLTID ätstörd.
Å vad jag varit duktig idag, jag är värd en påse godis. Hjärnan säger sen: men jag skulle ju gå ner i vikt och jag har ju varit "Duktig" i två dagar nu...
Påsen tar slut och det dåliga samvetet kommer. Dagen efter början man att vara duktig och ska gå ner i vikt... och sen tänker man å vad jag är värd en påse godis... Klockan 11 ser jag mig i spegeln och tycker att jag är helt okej, två timmar senare är jag plötsligt tjock. Men vart finns logiken i det hela ??
Det är som att jag tryckte i mig godiset och visste att jag efteråt skulle få dåligt samvete men ändå var värd den. Det är rätt delat, jag är värd gott men nej.
Ni tänker, men skit i den jävla godispåsen och skit i hur du ser ut, du är fin. Jag tycker också att jag är fin men bara vissa gånger under dagen. Och den där godispåsen är på något sätt mitt sätt att belöna mig själv precis som att andra tar droger eller alkohol. Och man kan köra ner i botten på måndagkvällen och sen vara duktig fram till tisdag kväll men när den kommer så kommer suget och den onda cirkeln är sluten. Som TUR är brukar jag kunna bryta cirkeln i perioder och därför lyckas jag också hålla borta ätstörningar men ätstörd det kommer jag alltid att vara...
Hade jag idag varit som alla andra hade jag struntat i att träna. Men saken är den att eftersom att jag åt massa onyttigt igår så ville min hjärna träna för att få bort det dåliga samvetet. Min kropp behövde definitivt träningen men egentligen var jag för trött och hade behövt sova. I efterhand var träningen jätteskön och jag är glad att jag åkte iväg för att hjärnspökena skulle få lugn och ro. Tänk nu hur många jag måste lyssna på, jag, hjärnan och spöket. Ibland blir jag knäpp. Och varje kväll tycker jag att jag är värd något gott vilket jag är men ibland tar jag förnuftet till fånga och kommer ihåg hur jag mådde i går efter alla sötsaker. Men jag lär mig aldrig. Beroendet av mat och socker är för stort. Så medan jag är värd allt och har en fin kropp så är jag tjock och borde gå ner i vikt. Förstå att i

Detta är svårt att förklara för de som aldrig haft en ätstörning, men nu har jag försökt i alla fall.

Den 28 september flyttar jag till mitt egna Place (andra hand men ändå!!). Planerar och inhandlar bra att ha saker, sen fyller jag 21 snart... Vad tiden går galet fort!! Jag ska se om jag kan hitta ett handbollslag att lira i, svårt att spela för skoj skull men jag får ge det ett till försök! Jobbar ihjäl mig, hade det inte varit flr de fantastiska barnen och ungdomarna hade jag aldrig slitit så, de är underbara!

Har miljarder saker att skriva om men de försvinner alltid ur huvudet när de ska ner på papper. Tänk, ni skulle få leva i mitt huvud en dag så skulle ni få se ...

Natti!

onsdag 17 juli 2013

Det går bra nu, kompis det går bra nu

Då var det hög tid igen...

Mycket har hänt den senaste månaden. Först och främst har jag avslutat en vecka på campen med goa handbollsmänniskor och mycket handboll. Med lite sömn och dålig mat så har jag nu denna veckan försökt att skärpa mig och det går ganska bra!
Just nu jobbar jag väldigt mycket men det gör mig ingenting förutom att några dagars sammanhängande semester kunde vara skönt för att få lite paus och göra något "somrigt". En glass i parken eller en heldag på Liseberg och på stranden... Ja men de kommer väl det också!

Nu till det bästa... Jag flyttar 29 september till en tvåa i Lindome. Det är ett andrahandskontrakt och jag är såå tacksam att jag får chansen av en kollega!! Nu är det hög tid att flytta efter ett år som "inneboende". Dags att starta ett nytt liv, MITT liv! Är spännande och jätteläskigt på samma gång... Jag ska bo själv, tråkigt att laga middag varje dag och att det antagligen kommer vara ganska tyst och ensamt. MEN alla mina vänner och nära är mer än välkomna att hälsa på mig. Jag flyttar in en vecka innan min 21-årsdag... Så här önskas det lägenhetsprylar och sponsring till räkningar osv ;)

För övrigt går livet år rätt håll... försöker innerligt att hålla igång träningen och det går väl hyfsat... Några kilo hade ju inte varit fel för att få trycka i sig i en bikini någon gång denna sommaren iaf! Men det är väl bara att acceptera att denna kropp inte är någon bikinikropp ... hmph!

Snart läggdax, har ett lååångt veckoslut framför mig på jobbet, men jag gillart!

Natti!



Världens bästaste donna! <3 td="">

Goaste tjejligan stadium sportscamp vecka 3 <3 td="">

Ja men livet är ganska bra!

fredag 14 juni 2013

ätstörningsradarn

I dag när jag stod på löpbandet och värmde upp så såg jag en tjej. Det var en sån där tjej som jag såg tränade bara för att bränna kalorier. En tjej med ätstörningar. Radarn på tjejer med liknande problem som jag haft är det inget fel på. Tecken syns så tydligt! Till råga på hennes timma på en crosstrainer så körde hon cx (core) OCH en halvtimma spinning på det. Alla hennes ben på överkroppen syntes jättetydligt.
En tjej som hon kan trigga igång mig på vissa sätt. Tänk vad hon är smal och kan ha alla kläder hon vill utan valkar. Eller vilken motivation hon har. Men när du själv är i den sitsen så är du ju trots allt aldrig nöjd med dig själv eller din kropp och det är lätt att glömma. Jo visst kan jag sakna det på ett sätt ibland samtidigt som jag är så otroligt stolt och glad över att den tiden är förbi.
Men det finns ändå någonting i mig som vet att ja alltid kommer att grunna efter att ja ätit godis, eller inte har tränat under en vecka. Ett sorts monster som efter att min hjärna tycker att ja förtjänar fredagsmys, så säger monstret när godis oh gott är slut att nä det var väl onödigt att äta det! Ändå lär jag mig aldrig, samtidigt som jag vet att jag är värd även fast monstret i hjärnan inte håller med.
Det är konstigt det där hur det kan svänga så ruskigt fort. Ena sekunden helt klart värd det och i andra så är det dåliga samvetet och skuldkänslorna där igen. Hmm... Jo men jag kommer alltid att ha en annan relation till mat men framför allt godis och sötsaker. Lev med det Amanda!

Tillbaka till den där tjejen på löpbandet så avundas jag henne på ett sätt samtidigt som jag innerligt hoppas att hon får en väg tillbaka till det friska och sundare livet. Mat är ju inte allt här i livet..

Läggdax!

lördag 11 maj 2013

Jag blev rätt bra trots allt!

Tänk att de närmaste man har också kan såra mest och hårdast. Jag har haft en tuff uppväxt och det är utan att klaga jag säger att jag gärna hade haft lite mer hjälp hemifrån eller haft mer stöd från vissa håll. Klart, jag hade inte lärt mig lika mycket om jag hade glidit räkmacka men en skinkmacka hade faktiskt underlättat! Hur som helst så jobbar jag och sliter för att försörja mig själv och jag letar lägenhet så finns det någon med bra kontakter i göteborg/Kungsbacka så är ni mer än välkomna att höra av er till mig!

 
Jag har som många vet tidigare varit sjuk och haft ett missbruk, ett matmissbruk. MEN jag kom ur det och jag kämpar lite grann varje dag för att inte falla tillbaka. Det är inte guld och gröna skogar varje dag men jag tar mig genom dem utan anmärkning!
Frågan är om någon som varit i missbruk i mer än halva sitt liv har viljan att komma tillbaka till verkligheten. Man tycker ju att missbrukare med barn kanske kan välja att kämpa för sina barns skull men nej jag har insett att det inte fungerar så. Jag har gång på gång på gång hamnat i kläm på grund av olika missbruk i familjen så nej, barn kan inte få en förälder att kämpa extra mycket.

Nu köper jag antagligen en bil i veckan, en bil som jag kunde i princip fått efter att jag inte fått hälften av körkortspengarna betalade som jag blev lovad, eller studentbilen jag skulle fått som jag blev lovad... eller fickpengar till afrika som jag aldrig fick. Som sagt innan så handlar det aldrig om pengarna utan det handlar om att få hjälp hemifrån eller att få saker jag blivit LOVAD. Att Lova en sak och aldrig hålla det är jag ju i alla fall van vid sen jag var liiten. Trots detta blir jag alltid besviken, lovar man så lovar man!!  Men jag tjänar pengar och betalar i princip ALLT själv. Dina misstag ska inte få stå ivägen för mina drömmar. ALDRIG!

Jag tror att jag saknar dej även fast du förstört så otroligt mycket för mig. Eller ja, saknar är väl att ta i. Jag klarar mig otroligt bra själv trots min uppväxt och vilken förebild jag haft. Jag har i alla fall lärt mig min läxa. Bra stunder kanske egentligen inte va så speciellt bra när jag ser tillbaka och får fakta. Jag tror till och med att jag skulle kunna säga att det många gånger varit synd om mig. Inte för att jag inte vet att jag haft och har det bra jämfört med många andra. Och jag skulle inte lägga mig som offer. Jag ska bara ha det bekräftat för mig själv att jag är jävligt stark och grymt bra som klarat mig så bra utan den förebild som du skulle varit under de första 20 åren av mitt liv.

 
Jobbar järnet och försöker att komma igång med träiningen är mitt mål. Jag har sökt till göteborgs universitet, krokslätts yrkeshögskola och campus i varberg till hösten. Nu vill jag verkligen plugga!

Godis, Film och sängläge avslutar min lördagkväll och är uppladdning inför jobbdag två under helgen! Har jag nnämnt att jag antagligen har de två mest tacksamma jobben i hela universum. Sååå mysigt att vara prsonlig assistent! Glädjen och Lyckan i det lilla är bäst!!







Natti!

fredag 12 april 2013

Förändring

....

Livet förändras oavsett om man vill det eller inte. Människor kommer och försvinner och folk förändras. Ibland till det bättre och ibland till det sämre. Just att förändras till det sämre verkar vara betydligt lättare än att förbättra sig. Det är med sorg i hjärtat som jag skriver att jag verkligen har saknat en barndom med dig som förebild. En som talat sanning och alltid sett mig. Förebilden har istället varit den som har ljugit om allt för mig så långt jag kan minnas.
För att jag inte ska drunkna i problem som inte alls är mina så behöver jag en paus. Jag kan inte leva vidare mitt liv och utvecklas om jag inte får utrymme att må bra. Jag har många gånger fallit offer för beslut som jag inte kunnat fatta eller kunnat förändra för att jag varit för liten. Jag har till och med varit sjuk för att jag inte fick påverka utan fick bestämt var jag skulle vara. Jag har dock rest mig varje gång du tabbat dig. Du har förstört så otroligt mycket för inte minst mig men också andra. Jag har tyvärr ofta hamnat i stormens öga. Jag säger inte att jag inte har bra minnen ur mitt liv och jag är tacksam för många fina stunder.. men jag hade verkligen kunnat slippa resten.

Nu är jag stor, till och med vuxen säger vissa, och vet bättre. Jag är arg, ledsen och så himla besviken och det kommer jag att vara ett tag. Och nu blir det många JAG, men det handlar om mitt liv. Hjärtat känns tomt och just nu är det bara dagen som ska klaras av. Men när jag blir stark snart igen så ska du inte få påverka mig mer. Du vet att jag älskar dig men som en otroligt smart person alltid säger: Jag älskar inte det du gör. När du är redo att ta hand om mig (och inte tvärtom) och lär dig att tala sanning så är du välkommen tillbaka till mitt liv. Ärlighet varar ALLTID längst! Puss och Kram
 
 

torsdag 4 april 2013

Piss i Mississippi!

Golväll!

Påsken var fin och full med jobb i dagarna 4! Fullt ös men ack så mysigt det var med äggjakt och många stunder ute i den fantastiska vårsolen!

Nu har jag varit hemma i snart tre veckor och jag längtar tillbaka! I Kenya är problemen små men här hemma blir alla problem så ofantligt stora. Dumma i-landsproblem. Ju mer man har desto större blir problemen. Men egentligen är problemen en piss i Mississippi!

Efter min resa har många saker som var självklara blivit lyx. Att kunna duscha varje dag om man vill är fantastiskt men nu gör ja det inte varje dag som jag gjorde tidigare för ja behöver inte den lyxen. Eller att dricka vattnet i kranen, eller att vara ute efter att solen gått ner. Här är jag trots mycket brottslighet trygg i mitt Sverige. Ja många saker har jag börjat att fundera över. Tex så funderar ja på om ja verkligen behöver allt som jag har eller om ja kan sälja det eller lägga undan och ta fram när ja plockar bort något annat. Ja redan till Kenya har verkligen fått mig att tänka och uppskatta de små sakerna!!

I dag har min bil (lyyx!!!) fått kärlek och blivit städad ock skurad ordentligt och sommardäcken är nu på!
Nu ska jag ta mig en kopp te och njuta av att jag kan sova hur länge jag vill i morgon utan måsten förutom storstädning. Hade velat skicka iväg 2/3 av alla mina kläder till Afrika! Om man bara visste att dom kom fram till rätt ställen å hamnade i rätt händer...

Kram på er!

Finaste Moa och Theo fick jag goda med i kväll... Vill ha bebis nu!! (Saknar min Judith! )









fredag 22 mars 2013

Ett avslut på resan!

Nu har jag varit hemma sedan i måndags morse och mår bättre. Hos läkaren tog man ett streptokockprov från halsen och en odling från såret på tån. Mer än så var det inte och dom sa att ja hade haft tur. Såret på tån ser fint ut och min fot börjar sakta men säkert att lägga sig igen och bli normal storlek. Halsen börjar bli bättre och jag har inte alls samma feber som jag hade nere i kenya. Så just nu äter och dricker och sover jag för att komma tillbaka till livet igen. Efter en vecka hemma så ska ja vara på bnen igen tycker jag. Det enda ja e rädd för är att tån tar längre tid att läka än vad jag trodde. Men det får jag ta som det kommet för jag kan inte göra så mycket mer än att vila. Så ser det alltså ut. Nu väntar också bråk med försäkringsbolaget så jag får tillbaka en del av pengarna jag lagt ut i alla fall. Håll tummarna för att det går vägen!!

Vilken fantastisk resa jag fått uppleva trots alla sjukdommar och den tyvärr för tidiga hemgången pga sjukdom. Men resan har varit grym och jag har fått uppleva många bra och mindre bra saker. Allt jag fått se och uppleva kommer att följa mig länge länge. Men jag är tacksam att resan är gjord och tacksam över hur himla bra jag har det här hemma i sverige! Att kunna duscha hur länge jag vill och att själv kunna sätta mig i bilen och åka dit jag vill. Att kunna vara ute efter solen gått ner komer bli något nytt. Sverige är verkligen ett fantastiskt land. Men ja kommer att sakna charmen som Kenya absolut har! Ett återseende är inte omöjligt inom en snart framtid.








 
Saknar barnen mest av allt! Nu ska jag njuta av en lugn kväll i soffan med en stor påse godis bredvid min bästa lilla donna och mamma. Donna har inte lämnat min sida sedan ja kom hem, världsbäst e hon allt min beskyddare..

Godnatt!

fredag 15 mars 2013

Mycket sjukling

Gårdagens inlägg försvann bland en febrig amanda.

Vi bestämde oss i går att eftersom varken ja eller tina mådde bra så skulle vi tillbaka till kolping. Så vid 11 när vi checkat ut från hotellet så fick vi skjuts av isak (safarimannen) till yaya och gänget gick in å handlade upp ett förråd medan ja satt kvar i bilen å halvsov med min lilla tå och feber. Färdiga på yaya så åkte vi till kolping och satt ute i skuggan å åt lite youghurt. Sen gick ja och la mig i sängen å sov två timmar. Andra hotellnatten sov ja knappt alls. Efter tuppluren var klockan 7 och det var dax för middag. Ja åt men gick tillbaka till sängen direkt efter för febern var inte rolig alls. Så svettigjorden någonsin så  och med dropparna rinnande längs ryggen hoppade ja runt på mitt ben å gjorde mig färdig för sängen. Klockan 21 låg jag och brann upp. Somnade vid 11 och när mina roommates kom in vid halv ett så var lakanet genomblött. Uscha! Men somnade om och har sovit hyfsat i alla fall. Med en tå som bara är ivägen och febern som stör och en hals som värker.

Vaknade i morse med världens mest svullna hals och hemsk feber. Åt en rostad macka å drack te innan ja landade i sängen igen. Klockan 11 sa mina vänner att vi skulle åka tillbaka till sjukhuset. Halv tolv kom george och hämtade upp oss och körde oss till Aga Khan Hospital. Vi kom in rätt fort och ja fick ta tempen, blodtrycket och puls. Pulsen va rejält hög men allt annat va ok. Temperaturen visade 36.2 men termometern såg ut som den första på jorden någonsin så ja...
Vidare in till dressingroom där ja fick sätta mig på en brits. Han började att dra bort tejpen rut tån och sen började han att dra av ett lager kompresser efter ett annat lager. Dom satt FAST I SÅRET så tillslut skrek jag och de fick trycka i TVÅ monsteronda bedövningssprutor i tån innan han kunde dra loss det sista lagret och tvätta och lägga om det igen. Sjukt hur man tror att läkare ska förstå att en vanlig kompress kommer att fastna i ett stort öppet och blodigt sår men inte da. idioter!
Och så kom läkaren och tittade i min hals och å fick jag äntligen veta att det var en halsinfektion ja har( troligen halsfluss eller liknande) Så nu har jag fått antibiotika/penicillin mot hals OCH fot. Sen åkte vi till nakumatt och handlade lunch och förnödenheter när man e sjuk. Ja satt kvar i bilen såklart. Sen ja gjorde illa min fot i onsdags har ja hoppat på ett ben eller åkt rullstol. Halva foten är liksom svullen och stortån är gul och tjock som en falukorv typ.

När vi kom hem åt vi youghurt och drack te och fanta med en stor nutellamacka. Allt man kan få i sig är bra nog liksom. Har suttit ute i skuggan och slöat för mycket mer energi än såhär har ja inte. Ska försöka att hålla mig vaken så länge ja bara kan tills ja ska sova så kanske ja kan sova bättre i natt.

Så här e gårdagen och dagen. och nu vill min tå inte vara med längre så nu ska ja hitta på något annat en stund. Kvällen likaså helgen kommer bli jättelugn!

Masai Mara Pelefant

Lejonmat!

Banankaka i mun, mm!
Puss

onsdag 13 mars 2013

här e ja





Här e ja, ja e okej!

Gråt Skrik Panik


Värsta mardrömmen. Många här är sjuka i hiv som leder till aids och det smittar genom blod, avföring och sädesvätska. När jag insåg att jag var tvungen att åka till sjukhuset här i nairobi fick jag PANIK!! Det är en sak att jobba med små barn på barnhem och pussa och krama på dom för man tänker inte på sjukdomarna på samma sätt där. Man är lite extra försiktig i fall att någon skulle ha ett litet sår och tvättar händerna noga... Det är allt. Men att göra illa sig och åka till sjukhuset. Nä det vill jag aldrig göra om även fast jag fick se hur dom tog ur verktygen de använde på mig ur plast och bytte handskar ofta. Nä detta var ingen rolig upplevelse på semestern!!
Aj aj i tån och en hel del väntan... Lilla my e sur å ledsen

Vi började dagen med en grymt fin hotellfrukost i världsklass. Det var inte mycket som saknades på den buffen! Sedan gjorde vi oss iordning och gick för att utforska området runtom hotellet då vi inte varit här innan. Men vi insåg snabbt att vi gick åt fel håll så vi gick tillbaka för att smida om till bikini. Vi lade oss vi poolen och solade. Jag skrev gårdagens blogginlägg.

Det blev skugga på min stol så ja skulle dra den åt sidan mot de andra brudarna som låg i solen och glassade redan. Jag dog den med bredsidan mot mig och så fastnade jag med tån under stolsfoten. När jag tog ut tån under stolen så var hela nagen uppfläkt..... Så här:

Såhär såg det alltså ut efter ja fläkt upp nageln...
 
Jag kände inget alls i början och blev bara så chockad av att se att nageln var borta. Jag stod bara helt lugnt medan mina vänner blev bleka. Sen kom paniken, Fan va de gjorde ont. Flickorna gick å hämtade förband å grejjer för å tvätta å linda men sen var det en dam i poolen som frågade om vi ville se the nurse och jag sa ja tack. Efter en evighet kom hon och tittade och droppade på något bakteriedödande medel som sved gott i såret. Hon sa att det bästa var att åka till sjukhuset å ta bort nageln så det läcker fortare. Många tårar senare så satt ja med inlandad fot med uppfläkt nagel i en rullstol och väntade på transport till sjukhuset med resten av gänget.
Väl på sjukhuset så fick vi fylla i journalen med alla uppgifter och betala en första summa vilket var 1700 shiling (ca 140 svenska kronor) och sen satt vi och väntade tills dom hämtade mig i rullstol. Först till ett litet rum där en undersköterska mätte ev feber, kollade upp ev mediciner, kollade puls och blodtryck. Sen rullades jag in till nästa rum vilket var ett rum som ser ut typ på ett vårdcentral hemma. Men med två britsar med bara gardiner mellan som man kunde dra för. Där fick ja sitta å vänta lägst tror jag.
Det kom en sjuksköterska som öppnade bandget ja fått över å kollade på den snabbt.
 
lilla rummet
Hon var JÄTTEFÖRSIKTIG, eloge till henne!
 
Efter ett tag till så kom det tillslut en doktor som tittade på det. Han sa att ja kan antingen få den borttagen eller så trycker vi tillbaka den på sin plats å ser vad som händer. Med en gång bad jag om att få den borttagen för gud vet hur lång tid ja har smärta om den skulle suttit kvar!
Så en stund senare kom han in med en helt bunt av människor men sen gick dom igen. Och så gick han och hämtade sin bricka med saker (sterila!!) och tillsammans med sjuksköterskan ja träffade tidigare så gav dom mig en bedövningsspruta så tån inte skulle kännas. Han stack mig på flera olika ställen och för att medlet skulle sprida sig så tryckte han på stället han precis hade stuckit mig på. Jag skrek som en tok, det gjorde riktigt jäkla ont! Men efter några nålstick och en utmattad amanda senare så började tån sakta men säkert att domna bort. Det är ett av de finare sjukhusen här i kenya men dom har inte kostat på sig någon ac så alla var nog svimfärdiga innan doktorn ens kommit in i rummet, jättekvavt!! Men min tå domnade bort på ett par minuter kändes det som. Och jag blundade och skrek medan han tog en pincett och drg bort nageln från det den satt fast i och det kan inte ha varit speciellt mycket. Efter det linda han tån och tvättade fint. Sen tejpade han och det var klart. En halvt svimfärdig amanda låg kvar på britsen och pustade ut. Resten av gänget såg rätt trötta ut också. Sen var det försäkringsfix på gång och vi skrev på och fyllde i fler papper. Sedan fick jag betala 725 shiling för handskar, bedövning och bandage (typ 60 kronor). Ja fick också antibiotika och painkillers som visade sig skulle kosta mer än själva "ingreppet". Efter sjukhusvistelsen så fick vi skjuts tillbaka till hotellet.

Korven
 
Sen har ja legat å slappat vid poolen med min stackars tå och ätit mango kyckling och avocadosallad här på hotellet, riktigt gott!
 
Sen bestämde jag mig för att jag ville upp på rummet. Dom har fan inte en enda hiss här så jag hoppade på ett ben upp för trappen å han som körde mig i rullstolen bar upp den... å så höll vi på ett par gånger. Han tyckte att han kunde dunsa ner mig för andra trappor men ja sa nej tack och hoppade snällt ur och ner för stegen. Duschen gick fint. Fick sitta på badkarskanten en ganska bred tak och lov så fick till och med håret tvättat utan att blöta ner mitt lilla paket. Lämnar den lilla detaljen att jag blötte ner hela badrummet, haha! Men duschen blev genomförd och likaså påklädning, lite fix och uppradning av allt ja vill ha som nu ligger i fotändan av min säng. Genomsvettig men nöjd och med ont i tån ligger jag nu här på Southern sun mayfair. Tänk hur det kan gå. Inte nog med den hade jag rinnande bajs i fan 4 dagar utan att få behålla ens vatten. Bara så ni vet så pratas det väldigt öppet om bajs här så vissa i min närhet hemma hade älskat att vara här! Så magsjuka förra lediga dagarna, och feber och tåvärk våra ända lediga dagar nu. Det är nog inte meningen att jag ska ha semester när jag är här. Bättre att jobba som volontär och få behålla sina tånaglar. Så nu har ni fått höra om min dag. Oh jävla kvinna som satt och glodde så ögonen skulle trilla ur burkan. Man får gärna kolla men lite räcker. Om man behöver åka till sjukhuset och inte hinner ta på sig täckande över axlarna så ska man inte bli behandlad som vi blev. Skäms på dig burkakvinnan!!!!!!! Lite vett i kroppen borde du skaffa dig! Nä, här e vi alltid utsatta som muzungos. Det är bara att tacka och ta emot vad man får...
 
 
Min goa ac och lugnande maskin!
Nu har jag tryckt i mig en halv påse maoam och ätit en mycket god klubba med tuggumi i. Kan förhoppningsvis gå lite på foten i morgon. Har provat i dag men ingen höjdare! Fläkten i taket går på fullt, så lite kan jag ju i alla fall njuta!!
 
Tina och Märta höll koll på doktorn åt mig
 
Tackar mina fina vänner för allt dom gjorde för mig i dag. Guld värt!!! 

Gårdagens inlägg

I går var vi på new life home och gosade med barnen hela långa dagen. Lunch med märta på yava i yaya shoppingmall. Sedan åkte vi till kolping där väskorna var packade inför vår hotellvistelse i westland. Westland är ett finare om mer turistområde här i nairobi. Vi hade frågat en kontakt här vad fem nätter skulle kosta på olika ställen och han gav oss tipset på hotellet vi stannar på just nu och sa att det kostade 240 dollar. Självklart trodde vi att det var för alla nätter här för det var vad vi hade frågat om, men chocken kom när vi fick veta att det car 240 dollar PER NATT i dubbelrum. Så 120 dollar per person och natt.... ooops! Inte vad vi hade räknat med... Men nu sitter vi ensamma muzungos här vid poolen och hoppas att vädret håller i sig ett par dagar till. Tanken var att stanna här på Southerna mayfair till söndag men vi kom överens om att det finnns roligare saker att lägga pengarna på så vi har en natt till här på lyxhotellet och sen ska vi leta efter något annat. Så det kan bli!

MEN sängarna här är stenhårda men en säng är lika bred som en dubbelsäng hemma typ. Och kuddarna är fyra gånger så stora som en vanlig kudde så det är rätt gött. Vi har badkar som ska utnyttjas till max och toaletten kan man spola efter varje toabesök!!! Frukosten var gudomlig förutom att deras sötsaker som muffins och tårtor smakar som grovt bröd. Så vi får hålla oss till allt annat som de har dränkt i socker här. Inget kan stoppa oss när vi bara rullar fram! Vi blir uppassade vid poolen och allt är tiptop service. Förutom de tykna blickarna i går när vi frågade vad en middagsbuffe kostar här, det får man tydligen inte göra.... haha

Nej nog med skrivandet under ett tråkigt parasoll och mer solande för att få lite färg innan hemgång som är om bara en vecka. Tiden går fort här!

Puss å hej!

tisdag 12 mars 2013

Bildspecial

En go dag, med mssage från käraste Karin som avslut! Brötigt men okej nu i slutändan! En lite febrig amanda säger godnatt och kryper ner under satinlakanen i en stenhår MEN stor säng... Mogondagens blogginlägg får innehålla dagens fakta. Det ska pratas om homosexualitet här i kenya.
 
Godnatt!
 
 











måndag 11 mars 2013

Hårda grymma värld


Vilken dag! Först ett besök till eating stones, barnhemmet vi var på förrförra veckan. Där lekte vi och tjoade med barnen ute på deras stora instängslade gård. Det var hopprep, sång och dans, och prat om framtiden. En kille på ca 10-11 år sa att han ville bli pilot när jag frågade. Han ville ha fina skor och kläder. Jag sa att det får han nog om han blir pilot. Hans enda fråga var vilken färg det är på skorna. Jag gissade på svarta och han såg nöjd ut. När vi pratat om det en stund så avslutades samtalet med att han lovade att hämta mig i sverige och flyga mig till kenya närhelst jag vill. Söta Ivan!

Sedan åt vi våra mackor i bilen på väg till stephens schoool. En bumpig väg vill jag lova men vi kom fram och vi blev visade runt efter ett litet "möte" med rektor stephen, en mycket trevlig och förhållandevis ung man för att vara rektor. En stor gård inhängnad med många klassrum  med tight satta bänkar, precis som the olden days i sverige när man satt på bänken och hade bordet på stolen om ni nu förstår vad jag menar. Väldigt mörka klassrum, det enda som lyser upp den är små små fönster i skjulväggarna som är gjorda av plåt. Griffeltavla fanns i alla klassrum också. I klassrummet så fanns ingen lärare så barnen flockades runt mig och vår vän anna från england som vi mötte på new life home. Så två muzungos och cirk 40 kenyanska tonåringar. De frågade massor om sverige och deras rikedomar. Jag försökte ett antal gånger att förklara att alla vita inte är rika och att det inte är alla som har hem eller jobb där heller. Men klart, koruptionen här är så galet låg och hemma rejält hög så det är ju inte speciellt konstigt. Sedan frågade dom hur många kor man måste ge för att få en flicka i sverige, här är det ju så att killen måste ge tjejens familj mellan 10-20 kossor för att få gifta sig med henne. Gifter man sig inte här så blir man automatiskt en nunna. Dom frågade mycket om skolan i sverige, om man slår barnen där för det gör man TYVÄRR här i kenya. De får rejäla bestraffningar. Och hemma likaså av sina föräldrar om man gör minsta fel eller inte gör väl ifrån sig i skolan. Här ska man vara bra på allting för att lyckas. Men alla är inte bra på samma saker så det är svårt, det vet vi ju själva! Här sliter man tills man blöder om händerna och fötterna. Så slag här är helt okej, vilket det absolut inte får vara. Men de ligger så galet långt efter i hela Afrika. Sen frågade dom om religionwn i sverige och vem som var president, haha jag kom inte ens ihåg namnet på vår stadsminister.... PINSAMT!

"om det kommer svarta människor till sverige kommer dom då att kallas black people och alla vinkar till dem precis som vi gör när det kommer muzungos till afrika" ... Snacka om att de lever i en svart värld. Här är det inte mångkulturellt med olika raser.

Påväg till och från de olika ställena när vi kommer in på dom bumpiga små sandvägarna så finns små skjul längs hela vägen. Där finns massor med reklamskyltar och de har målat fina texter ovanför förnstret där man ser vad man kan köpa hos just dom. Det är allt ifrån telefonkort till blöjor och bananer. Men det är verkligen plåtskjul med väggar som skulle rasa bara en bil snuddar dem.

Efter ett långt gnabb med taxichauffören som ville ha alldeles för mycket pengar så gav vi honom och gick. En sockerbombfika med nutellamackor och youghurt cola och godis och nu sitter ja här å skriver. Nu e det dax för lite bilder om internet vill som vanligt.

Lyckliga måndag!! Jag slipper malariatabletterna för nu har vi ätit en vecka sedan safari... och jag har fått duschat också... Lycklig! Det är de små sakerna här som gör så himla mycket!

Nu har vi haft middagsgäster här på kolping, audrey and tracy, audrey jobbar på macodep vilket är barnhemmet som tina å karin var på innan ja kom men som ja har besökt ett par gånger nu. Hon hade med sig sin syster. Trevliga tjejer i vår ålder.

Nu har det pippats färdigt på kolping och vår "enoying carguy" åker hem till Sudan, yess!!! Han har spelat musik i sin bil parkerad här på kolping när vi har en sjuk dam här och hennes man från rwanda som e här för sjukvården. Morr!

Sov gott!


Kap på Masaimarknad på yayas tak

Mama helens bananacake, yummie!





amanda jagar ödlan bakom tavlan

Mama helens food

Skolan delar ut bindor till alla tjejer från always

football at eating stones

Stephens school, Eutychus secondary school

Dinnerguests at Kolping this evening, nice!
 
Our lovely Billy Patrick aka Obama playing handboll

Saknar sverige lite faktiskt! :)