Störd var namnet

Borde byta namn på bloggen, jag överlevde inte jag överlever varje dag!

Varje gång jag sitter i bilen hem får jag tusen idéer om vad ja ska skriva här på bloggen, men när ja kommer hem är dem borta.. Men jag gör ett försök!

En gång ätstörd, ALLTID ätstörd.
Å vad jag varit duktig idag, jag är värd en påse godis. Hjärnan säger sen: men jag skulle ju gå ner i vikt och jag har ju varit "Duktig" i två dagar nu...
Påsen tar slut och det dåliga samvetet kommer. Dagen efter början man att vara duktig och ska gå ner i vikt... och sen tänker man å vad jag är värd en påse godis... Klockan 11 ser jag mig i spegeln och tycker att jag är helt okej, två timmar senare är jag plötsligt tjock. Men vart finns logiken i det hela ??
Det är som att jag tryckte i mig godiset och visste att jag efteråt skulle få dåligt samvete men ändå var värd den. Det är rätt delat, jag är värd gott men nej.
Ni tänker, men skit i den jävla godispåsen och skit i hur du ser ut, du är fin. Jag tycker också att jag är fin men bara vissa gånger under dagen. Och den där godispåsen är på något sätt mitt sätt att belöna mig själv precis som att andra tar droger eller alkohol. Och man kan köra ner i botten på måndagkvällen och sen vara duktig fram till tisdag kväll men när den kommer så kommer suget och den onda cirkeln är sluten. Som TUR är brukar jag kunna bryta cirkeln i perioder och därför lyckas jag också hålla borta ätstörningar men ätstörd det kommer jag alltid att vara...
Hade jag idag varit som alla andra hade jag struntat i att träna. Men saken är den att eftersom att jag åt massa onyttigt igår så ville min hjärna träna för att få bort det dåliga samvetet. Min kropp behövde definitivt träningen men egentligen var jag för trött och hade behövt sova. I efterhand var träningen jätteskön och jag är glad att jag åkte iväg för att hjärnspökena skulle få lugn och ro. Tänk nu hur många jag måste lyssna på, jag, hjärnan och spöket. Ibland blir jag knäpp. Och varje kväll tycker jag att jag är värd något gott vilket jag är men ibland tar jag förnuftet till fånga och kommer ihåg hur jag mådde i går efter alla sötsaker. Men jag lär mig aldrig. Beroendet av mat och socker är för stort. Så medan jag är värd allt och har en fin kropp så är jag tjock och borde gå ner i vikt. Förstå att i

Detta är svårt att förklara för de som aldrig haft en ätstörning, men nu har jag försökt i alla fall.

Den 28 september flyttar jag till mitt egna Place (andra hand men ändå!!). Planerar och inhandlar bra att ha saker, sen fyller jag 21 snart... Vad tiden går galet fort!! Jag ska se om jag kan hitta ett handbollslag att lira i, svårt att spela för skoj skull men jag får ge det ett till försök! Jobbar ihjäl mig, hade det inte varit flr de fantastiska barnen och ungdomarna hade jag aldrig slitit så, de är underbara!

Har miljarder saker att skriva om men de försvinner alltid ur huvudet när de ska ner på papper. Tänk, ni skulle få leva i mitt huvud en dag så skulle ni få se ...

Natti!