Det är det som är så farligt med ÄS. det förstör så otroligt mycket som man inte trodde att det skulle göra. ju tryggare man blir med ÄS, ju farligare blir den. man litar mer på demonen än på sig själv. men du kan klara det, kram
Första gången jag inte åt på en dag var jag 11. Men det var nästan ett år då jag inte svalt "på riktigt". Konstigt egentligen för det var det året som var det sämsta året (om man bortser från dom åren då jag var inlagd). Det var i alla fall startskottet för den riktiga perioden då jag vägde som minst. Önskar att jag aldrig hamnade här. Men nu har jag gjort det och jag är inte säker på att jag tar mig ur det. Eller hur det ska gå till. kram
Sammanlagt blev det runt ett år. Önskar jag var lika säker som du är. Just därför alla åren känns det som att det är hopplöst att ta sig ur det här. Så många gånger har jag trott att jag var på väg åt rätt håll, sedan har jag gått ner tio kiloigen. Jag har inte vägt så här mycket sedan jag gick i nian (5 år sedan jag slutade högstadiet). Det är hemskt. Jag hatar det och vill helst av alla gå ner de där 16 kg jag gått upp sedan jag vägde som minst. Det suger. Men jag önskar jag kom ut ur det. Till något normalt där jag kan vara bra och mindre trasig och mer säker på mig själv. Som det är nu vet jag att jag inte kan lita på mig själv. Inte överhuvudtaget. Kram
En resa till ett varmt härligt land
Platt tv ca 20- 25 tum
Smycken från Pearls for girls
Smycken från SNÖ of sweden
Laptop 11.6 tum
Canon systemkamera
Sony Ericsson Vivaz blue
ska bara ta de lugnt idag.
SvaraRaderaStäda, sen film , mys med vovven och ett glas vin.
får med alltid panik när de gäller kläder, förra lördagen när jag skulle på kräftskiva,
SvaraRaderasatt jag till slut på golvet och grät.
pendlar du mycket i vikt?
SvaraRaderajag gör de i mellan åt.
har massa olika storlekar i gaderoben
Det är det som är så farligt med ÄS. det förstör så otroligt mycket som man inte trodde att det skulle göra. ju tryggare man blir med ÄS, ju farligare blir den. man litar mer på demonen än på sig själv. men du kan klara det, kram
SvaraRaderaTill slut klarar vi oss nog. Om vi kämpar. Och det kan vi ju. Även om vi failar ibland. hur gammal är du?
SvaraRaderakram
Jo hoppas bara att jag kan kämpa hela vägen till friskheten. Känns bara som att det är evighetslång väg dit. Jag blir 20 i december.
SvaraRaderaKram
Första gången jag inte åt på en dag var jag 11. Men det var nästan ett år då jag inte svalt "på riktigt". Konstigt egentligen för det var det året som var det sämsta året (om man bortser från dom åren då jag var inlagd). Det var i alla fall startskottet för den riktiga perioden då jag vägde som minst. Önskar att jag aldrig hamnade här. Men nu har jag gjort det och jag är inte säker på att jag tar mig ur det. Eller hur det ska gå till.
SvaraRaderakram
Sammanlagt blev det runt ett år. Önskar jag var lika säker som du är. Just därför alla åren känns det som att det är hopplöst att ta sig ur det här. Så många gånger har jag trott att jag var på väg åt rätt håll, sedan har jag gått ner tio kiloigen. Jag har inte vägt så här mycket sedan jag gick i nian (5 år sedan jag slutade högstadiet). Det är hemskt. Jag hatar det och vill helst av alla gå ner de där 16 kg jag gått upp sedan jag vägde som minst. Det suger. Men jag önskar jag kom ut ur det. Till något normalt där jag kan vara bra och mindre trasig och mer säker på mig själv. Som det är nu vet jag att jag inte kan lita på mig själv. Inte överhuvudtaget.
SvaraRaderaKram