Varför ska livet vara så himla komplicerat, varför ska man alltid förstöra det bra som finns? Jag förstår inte hur jag lyckas och jag blir så trött på mig själv. Här har ni en dikt..
Jag sitter här i min ensamhet
Alla tror men ingen vet
Det finns bara några få spår
Ytliga spår som varit små sår
På insidan är hålen många
Jag sitter här i min ensamhet
ingen vet vem jag är
Jag är jag
Tydligen fel Jag
Ingen vet hur det känns när trygghetens broar bränns
Hjärtat slits upp ur roten
Livet snurrar som solen kring jorden
Tankarna skriker i huvudet
Kroppen töms på känslor
Tom, Ensam, Meningslös, Värdelös
Jag vet ärligt talat inte vad jag ska tro längre... Vad innebär livet egentligen?
Jag blir inte tilfrågad att åka med någonsin från ena hållet, samtidigt så gnäller andra på att jag tar för mycket ansvar och är alldeles för självständig... Men jag måste göra allt själv.. hur hänger det ihop? Jag är den duktiga flickan, jag ska vara det,, men ändå leva livet som alla andra vill att jag ska leva det. Jösses vad med tankar!
DET SUGER ATT VARA BARN OCH VUXEN!!
Här är sanningen...
// Bulimiflickan
Men Amanda, jag finns ju alltid här för dig!!<3 Hör bara av dig till mig om det känns jobbigt ibland - det är ju det man har vänner till! Blod, svett och tårar.Positiva och negativa saker ska man uppleva tillsammans....!!Kram:)/ELIN
SvaraRadera